Gonks och replokalen i Yrkesskolan

Efter cirka ett halvår efter att Gonks började öva tillsammans år 1964 så fick vi en riktig replokal värd namnet. Tommys far Bosse konfererade med sin arbetsgivare på Yrkesskolan i Boden och plötsligt så var saken klar. Att få repa i en liten danslokal var inte alla förunnat. Bodens Yrkesskola låg vid denna tid mitt emot Sandenskolan, direkt på andra sidan järnvägen.

En fördel för arbetsgivaren och övrig personal på skolan var att vi endast övade på kvällstider och helger när skolan var tom. En stor fördel för oss också eftersom vi inte behövde tänka på ljudvolymen. Dessutom var lokalen en trappa ner i huset vilket dämpade ljudet ännu mer.

En annan stor fördel var att vi fick tillgång till ett eget utrymme, nämligen skolans skyddsrum, där vi kunde förvara förstärkare och annan utrustning. Dessutom lät Tommys far Bosse tillverka en specialbyggd liten vagn åt oss. Det fixade han genom att låta några elever på skolan svetsa ihop en kärra som exakt gick genom öppningen till skyddsrummet där vi förvarade utrustningen.

Så det var bara att lasta utrustningen på kärran vid den lilla scenen och dra in den i skyddsrummet, låsa dörren och traska hemåt. Det var nog inte många band som hade en så bra replokal som Gonks. Det kunde knappast bli bättre.

Förstärkare m.m.

Vid den här tiden så hade vi hunnit skaffa oss riktiga Hagströmförstärkare. Kanske inte de bästa i världen, men de passade i alla fall vår kassa. Tommy och Göran delade på den ena förstärkaren och gitarrvirtuosen Anders fick ensamrätt på den andra.

Mikrofoner, sångförstärkare, ekomaskin, sånghögtalare och annan utrustning införskaffades också. Det mesta köptes på avbetalning, så nu gällde det bara att få spelningar så att vi skulle kunna betala allting.

Helan – Popjournalisten

I oktober 1965 fick vi oväntat besök av Lars-Olof Helén, mer känd som ”Helan”. Han var Norrbottens popskribent nummer ETT och skrev för Norrbottens-Kuriren i Luleå. Han höjde alltid Luleå-banden till skyarna och Boden-banden fick knappt något utrymme alls i hans tidning. Vilket till viss del framgår av den artikel som han skrev om Gonks. Vi blev därför ytterst förvånad när han en höstkväll dök upp i vår replokal i Boden. Här kan du läsa Helans artikel om Bodens Gonks. Bilden i artikeln är tagen just utanför replokalen.

Konsten att Skaffa Basch

Att skaffa basch (spelningar) gick över förväntan. Kanske mest beroende på en kombinerad dansbands- och popbandstävling i ”gamla” Folkets Hus i Boden den 5 mars 1965, som arrangerades av Sveriges Radio och Svenska Musikerförbundet. De hade nämligen bjudit in alla festarrangörer av dans- och poptillställningar i hela Norrbotten för att de skulle få en uppfattning om utbudet av både dans- och popband…från Boden.

Kill Your Darlings

Popbandstävlingen i sig var inte det viktigaste, utan här gällde det att få basch, eftersom festarrangörerna var på plats och instrumenten skulle ju betalas. Varje orkester fick spela tre låtar. Efter mycket diskussioner hit och dit beslutade vi att skippa våra favoritlåtar. ”Kill your darlings” som det heter nu för tiden. Det var bättre att satsa på något som resulterade i mer basch och som vi trodde skulle tilltala dansarrangörerna. Alltså lite mer dansvänliga låtar. Det sved, men visade sig ändå vara ett lyckat drag skulle det visa sig.

Det blev en instrumental låt, Anders gitarr-paradnummer och The Ventures succélåt ”Walk Don´t Run”. En svensk populär låt på den tiden, Sven-Ingvars succelåt ”Min Gitarr”, eller Guldgrävarsången som den hette i original, senare med omarbetad text av Thore Skogman. Dessutom en amerikansk låt ”A Taste of Honey”, skriven av Bobby Scott och Ric Marlow. En mycket populär melodi som spelats in av många olika artister, bl.a. The Beatles. Vi framförde den dock i ett snabbare tempo, ungefär som Herb Alperts senare tolkning av låten, men i sångversion.

Nåväl, det verkade som att festarrangörerna blev nöjda, och det var ju det viktigaste. Tyvärr kunde vi inte ta så många spelningar under vintertid som vi blev erbjudna, mest på grund av skolarbetet. Trist tyckte vi alla. Men det blev en hel del basch för Gonks i alla fall. Vi klarade av att betala våra instrument och det var ju det viktigaste.

Nämnas kan att Rune Lindstedts orkester vann uttagningen i Boden samt distriktstävlingen i Luleå. Vid finalen på Konserthuset i Stockholm blev man slutligen vald till Sveriges bästa dansband 1965.

Rivningshysteri i Boden

Vid ett besök upp till Boden många år senare så upptäcker vi, till vår stora fasa, att vår fina replokal och med den hela yrkesskolan har jämnats med marken. Hur kunde detta ske? Skedde det någon folkomröstning? Hördes några protester?

Inte så gott att veta för oss som sedan länge utvandrat till Sollentuna, Solna och Mölndal. Även om vi inte längre bodde i Boden så kändes det otroligt trist. Numera är där en helt annan bebyggelse. Men man kan inte låta bli att åka en nostalgisväng förbi när man ändå är på plats.

Bodensia

Det visar sig att Bodens kommun har rivit nästan alla våra Gonks-minnen. Inte ens en bild på yrkesskolan finns sparad i Boden kommuns bildarkiv! Nåväl, inte bara det. Även det sedan urminnes tider välbekanta Bodensia nere vid järnvägsstationen är rivet. Byggnaden revs redan 1973. Där hade vi vårt allra första basch den 12 december 1964. Arrangör var Lions Club som anordnade “Lilla Julafton” en trappa upp i festvåningen.

Art-Club

Efter restaurangepoken på Bodensia fanns där bl.a. Art Club, en mycket populär popklubb hos ungdomarna i både Boden och Luleå. Popklubben besöktes av de flesta kända pop-grupper i Sverige på den tiden. För oss i Gonks betydde den otroligt mycket eftersom vi var klubbens eget husband.

Hur kunde man riva ett sådant kulturminnesmärke? Det finns ju faktiskt något som heter renovering. Men ordet ”renovering” verkar inte finnas i kommunens egen ordlista. Men hur kul är det att titta på en byggnad som redan är riven undrar vi återbesökare varje gång vi är i Boden!

Följ gärna med till Facebook och förberedelserna inför utställningen sommaren 2015 i Boden samt inför 50-årsfirandet av Art Club 2016, här på Art Club Facebook!

Björknäs-Parken

Även den väldigt populära och vackra Björknäs-parken är borta. Där står dock några mindre byggnader hoptyckta med varandra, men var är parken? Det var ju den vackra parken som bidrog till dess popularitet. Det anrika fiket där man kunde sitta både inomhus eller utomhus.

Den höga utomhus-scenen med alla artister och lokala förmågor, som Gonks t.ex., och andra som deltog i Björknäsparaden varje år. Och alla dessa allsångskvällar med artister. En föregångare till “Allsång på Skansen”. För att inte tala om den otroliga dansbanan som var hur stor som helst men där det ändå kunde bli knökfullt.

Garnis

Jo, vi vet. Man har rivit en massa andra byggnader också. T.ex. sjukhuset, på den tiden populärt kallad för ”Garnis” efter det tidigare Garnisionssjukhuset. Där fotografen Leif Nordström tyckte att vi skulle fotografera bilden till vårt idolkort. Lungmottagningen tyckte han passade alldeles utmärkt för detta ändamål.

Varför inte! Ett sjukhus finns ju alltid kvar och dit kan man ju åka förbi på en nostalgitur när man kommer till Boden någon gång. Kanske t.o.m. göra ett besök på lungavdelningen. Jaha! Jämnat med marken där också!

Folkets Hus

Naturligtvis har vi spelat i Folkets Hus på Kommendörsgatan (1912 – 1966) också. Inte bara i popbands-tävlingen. Var man tvungen att överge denna fina och anrika byggnad? En otroligt fin lokal som kunde bevarats än om Folket Hus-föreningen beslutade sig för att Folkets Hus skulle ligga mer centralt i staden. Inget fel i det.

Av någon outgrundlig anledning som vi inte kan förstå så rev man inte denna gång. Skönt! Man sålde istället, eller hyrde ut. Smart! Men gamla Folkan är ändå borta, ombyggd till bostäder. Finns inget att titta på där heller.

Än Finns Hopp?

Men det finns i alla fall lite att glädja sig åt. Nya Bodensia finns ju fortfarande kvar, om ändå inte så “ny” idag. Där spelade vi i Forumsalen den 5 november 1966. En danskväll anordnad av BBK.

Sporthallen (Hildursborg) där vi spelade på några pop-galor finns kvar och där medverkade vi även i ett radioprogram (Festlig Fritid) som spelades in i matsalen.

Oscar II:s Soldathem finns ju fortfarande kvar. Där spelade vi på någon slags säsongavslutning inför massvis med beväringar på Luciadagen 13 december 1966.

Kungsgatan är kvar! Där spelade Gonks på ett lastbilsflak under Bodenfestivalen 3 juli 1965. Så det är kanske inte helt kört för Boden. Nu för tiden är det bara två byggnader vi spanar in när vi kommer till stan. Kyrkan och järnvägsstationen. Om bara dom får vara kvar så finns det kanske fortfarande lite hopp för Boden 🙂

---