Folkabussen – Första Turnéekipaget för Gonks
Tidigare var det packmoped som gällde…
Gonks 1964
Tommy var yngst i Gonks, 16 år, när vi började spela 1964. Vi andra lite äldre. Eftersom vi alla fyra fortfarande gick i skolan gick det hyfsat bra att kombinera studier under veckorna och spelningar under helgerna.
Våra första repetitioner ägde rum i Lasses sommarstuga i Norra Bredåker, en mil utanför Boden. Vi åkte dit med instrumenten på en packmoped eftersom ingen av oss fyllt körkort. Sedan avancerade vi till ett källarförråd inne i Boden, för att slutligen få en riktig replokal, tillika danslokal, i stadens dåvarande yrkesskola på Sanden-området. Där fanns t.o.m. en liten scen att stå på.
Packmopeden ersattes av Folka-bussen på bilden ovan. Dock fick vi anlita privat-chaufför i början eftersom ingen av oss hade körkort. Folkan blev oss trogen fram till en buskall vinter uppe i Tornedalen.
Musiklivet i Boden
Det växte upp otroligt många band, både popband och dansorkestrar (ej samma sak som dagens dansband år 2014), under denna popens guldålder, i hela Norrbotten, inte minst i militärstaden Boden.
En viktig förklaring var I 19:s Militärmusikkår som fungerade som en plantskola för unga musikintresserade. Många av de heltidsanställda professionella musikerna i kåren tjänstgjorde även som lärare till eleverna i stadens skolorkester där Göran och Lasse hängde med i tre år före Gonks-tiden.
Lennart Lindbloms Orkester
Stadens musikaffär drevs av den lokalt kände musikern och orkesterledaren Lennart Lindblom. Han hade under många år varit ledare för Lennart Lindbloms Orkester där många av regionens duktiga professionella musiker deltog. Så också den senare mycket populäre sångaren Gunnar Wiklund från Luleå som startade sin karriär hos Lennart Lindblom, bl.a. genom att på en julskyltnings-söndag uppträda live i skyltfönstret i Lennart Lindbloms musikaffär.
Lennart Lindbloms Musikaffär
Vid den här tiden på 1960-talet hade Lennart Lindblom slutat med sitt storband och spelade i en mindre orkester som hette John Harrys. Lennart hade flyttat sin musikaffär från Kungsgatan ner till en lokal mer nära sin bostad.
Denna musikaffär kom att fungera som samlingsplats för Bodens alla musiker, både proffs och amatörer. Där hängde vi om dagarna och fick höra Lennart Lindblom berätta mustiga historier från sina många år inom musiklivet i Norrbotten.
I den kombinerade musikaffären, artistbokarcentralen och verkstaden fanns även en äldre pensionär (Nordling?) som mycket skickligt reparerade skadade musikinstrument, förstärkare och annan utrustning. Han var ganska tystlåten av sig. De enda gånger han höjde rösten var när någon klagade på hans arbete, vilket skedde mycket sällan.
Populära Orkestrar och Band i Boden under 1960-talet
Förutom en mycket duktig och populär Militärmusikår fanns även i Boden en Orkesterförening samt några körer. För den musikaliskt intresserade bodensaren fanns därför ett rikt utbud av musik. Därtill kom flera orkestrar som engagerades inte bara i Boden med omnejd utan i hela Norrland.
Här är namnen på några av de orkestrar som då var i ropet i Boden:
Rune Lindstedts (vinnare av Sveriges dansbandstävling 1965), Stig Norbergs, Nisse Holmstedts, DomNiVet, The Twilights, John Harrys, alla dessa var dansband.
Bland de lokala popbanden fanns förutom Gonks även The Spolites, The Playboys med ”Lill-Spiken”, The Jay Hawks, The Ditty Kings (senare ombildade till Osborns Offer).
I närområdet fanns The Steelmen i Älvsbyn som bl.a. spelat på Nalen i Stockholm. I Luleå återfanns The Roosters, Ragges, Plupps, Los Comancheros och Moxie.
Uppe i Jokkmokk dominerade Los Titos och i Kiruna fanns The Shanes.
Pop-Musiken
Den mesta musiken under 60-talet gick under benämningen “pop” eller “pop-musik”, och det blev den musiken vi tog till våra hjärtan. Det var väldigt mycket lån från den engelska popvågen, framför allt från Liverpool.
Den musiken kallades “Mersey Beat“, efter floden Mersey som rinner genom Liverpool. Några kända band från den tiden var (givetvis) The Beatles, Jerry and The Pace-Makers, Billy J Kramer and The Dakotas.
Andra populära band från England var The Hollies (döpta efter den amerikanske rock´n rollaren Buddy Holly som dog i unga år), The Animals, Manfred Mann, The Yard-Birds (där gitarristen Eric Clapton började sin bana), The Kinks, Spencer Davies Group, samt icke att förglömma The Rolling Stones, The Who och Jimi Hendrix Experience. I USA fanns The Byrds, Otis Redding, Wilson Picket, Little Stevie Wonder m.fl.
En del av den musik som framfördes av dessa band kallades “rhythm & blues“, och var till stor del lån/plagiat från de amerikanska bluesartisterna från Sydstaterna – John Lee Hooker, Sonny Boy Williamsson, Buddy Guy, Muddy Waters, för att nämna några.
Det Glamorösa Turnélivet
Vi i Gonks spelade tidens musik, svängig pop, huvudsakligen från England. Vi spelade på alla möjliga ställen med ganska varierad publik. Några exempel på spelställen var Folkets Hus i Nattavaara (i Tornedalen), Rio-biografen i Haparanda, ungdomsgårdar i Luleå och Skellefteå, IOGT-lokaler i utkanterna av Boden, danslogar i Västerbottens inland, samt Öjebyns festplats utanför Piteå, föregångaren till gatufestivalen “Piteå Dansar och Ler”.
För att klara alla dessa olika typer av spelningar hade vi en hyfsat bred repertoar, med utöver popens svängiga stil även lugna låtar, tryckare, gitarr-låtar och t.o.m. en och annan gammelvals (!), därför att publiken helt enkelt krävde att vi skulle spela det. Så det var bara att repa in snoer, schottisar, valser och annat.
Betydligt mindre antal låtar, 16 stycken, hade vi på vår första riktiga spelning som skedde på en skolavslutning på Östra Skolan i Luleå. Anordnad av Luleå Läroverks Musikförening i mars 1965. Med 16 låtar kommer man långt, trodde vi. Det blev otaliga repriser den kvällen…
Efter Helgens Spelningar Åker Vi Hemåt
När Gonks började få spelningar utanför Boden var det inte alltid så muntert. Efter kanske 10-15 mils bilåkande till spelplatsen så var det uppackning av instrument och utrustning samt soundcheck. Sedan fyra timmars spelning, med en halvtimmes paus och sedan nedpackning av instrument och utrustning.
Därefter besök på den lokala grillkiosken (om det fanns någon), sedan 10-15 mil hemresa på mörka snöiga vägar som inte alls var så fina som idag. Slutligen hemma stupar vi ner i sängen vid 2-4-tiden på söndags-morgonen. Då var vi ganska möra och trötta i skolbänken på måndagen.
Foto: Leif Nordström
